En direct

Pour la première fois lors du Chantier du TNG, Gilles jouait pour un ...

-->Läs mer

Nyheter

17/02 - 19h and 18/02 - 18h

En Chantiers n°4 Les Subsistances Lyon 1e

Book here

 

share

En blick som gör allt annorlunda

Man behöver inte tala samma språk för att förstå varandra och känna samhörighet och ett hemligt broderskap som värmer hjärtat… 

Hänger artiklar

Man behöver inte tala samma språk för att förstå varandra och känna samhörighet och ett hemligt broderskap som värmer hjärtat…  

Ja, jag vågar uttrycka mig så – vilket jag säkert inte skulle ha gjort för bara en kort tid sen. Det var innan jag slog mig ner vid de turkiska skådespelarnas bord, under en måltid, som jag bara såg som en sympatisk avslutning på ett tillfredsställande reportage och inte väntade mig något annat av. Under dessa två dagar hade jag än en gång konstaterat teaterns magiska kraft och dess förmåga att överbrygga språkbarriärerna. Gesterna och mimiken ger en universell betydelse åt orden som inte scenen når. Men jag förblev i min roll som obesrvatör, visserligen fylld av inlevelse för ämnet, men jag stod utanför denna våg av själsfrändskap som utspelades inför mina ögon. Vad var det då som hände på denna restaurang vid stranden av Bosporen som gjorde att jag erfor med hela den fysiska upplevelsens kraft en sällan upplevd känsla. Inga förmildrande retoriska knep här, ingenting band mig till dessa turkiska skådespelare som jag knappt lärt känna. Redan när jag steg in i restaurangen hade jag frapperats av stämningen av glädje som utstrålade från det bord, där de turkiska skådeselarna satt. Men att inleda ett samtal med dom… Min knaggliga engelska höll mig tillbaka en lång stund. Var det jag eller min granne som först tog mod till sig? Det minns jag inte. Men jag minns hans blick. Hans breda leende gav mig mod att kasta mig in i en mening som skulle få en lärjunge till Shakespeare att darra. Jag ursäktade min dåliga engelska och fick honom att skratta. Hans goda humör gjorde att jag förstod hans turk-engelska, vilket stärkte mitt självförtroende,. Vi utbytte ord och idéer (jämförde våra respektive länders förtjänster och fotbollslag bl.a.) och upplevde en otrolig närhet. Medan vi diskuterade, blandade sig andra in i vårt samtal, precis som under en middag med kompisar. Om någon sagt att dessa pojkar var gamla vänner till mig skulle jag ha instämt. En mur hade fallit, en kontakt hade knutits mellan dom som ändrar synsätt.

Bruno Bouvet


Skrivet av rédacteur ons, 18/02/2009 - 17:59